Det har gått två hela månader sedan jag bloggade sist!
Dålig stil, kanske, men skälet är att det faktiskt inte har hänt så mycket under de här månaderna. Jag har hamnat viktmässigt på en platå, runt 86 kilo.
Nå, jag har nu kört 5:2 i ett halvår och måste säga att det har fungerat – i varje fall fram till september. När jag började i månadsskiftet april/maj, vägde jag enligt vår badrumsvåg 99,6 kilo. Men det var på fastande mage och rekordet var nog veckan efter påsk, då jag misstänker att jag låg på mellan 101 och 102 kilo.
Midjemåttet har gått från 113 till 94 centimeter
Så jag kan med visst fog säga att 5:2 hjälpt mig att komma i form. Jag har nått minimimålen när jag började. Det gäller i synnerhet midjemåttet som fått mig att se över min garderob. Häromdagen köpte jag ett par nya jeans. I våras var det 36 tum i midjan som gällde för jeansen; den här gången var det 32! Och livremmen har fått tre nya hål.
Helt nöjd är jag inte. Jag vill helst pressa vikten ner till 80-82 och midjemåttet närmare 90 centimeter. Jag tror inte 5:2 kan hjälpa mig mer där. Nu måste jag bryta ett mönster och det jag kommer att satsa på är att ta en löprunda på kvällen, 2-3 gånger i veckan. (Jag brukar gå en snabb promenad på morgonen).
Kommer jag att fortsätta med 5:2? Vet inte, men någon form av kaloribegränsning kommer jag att fortsätta med. Jag envisas med att inte kalla 5:2 för en diet eftersom det finns inga måsten om vad man får äta, bara att man begränsar kaloriintaget varje vecka.
Metoden har den fördelen att den får en att fundera igenom hur mycket en äter, och varför. Jag har i varje fall blivit mer medveten om vad jag stoppar i mig.
Det här får bli mitt sista inlägg. Bloggen upphör nu. Jag önskar alla er som prövar 5:2 lycka till. Kom i håg en sak bara: rätt mängd föda är viktigt, men lika viktigt är att njuta av den.
Tack för mig.
